Tröja till fruset skrynkelnylle

Häromdagen slutförde jag ett projekt som har hållit mina händer sysselsatta under långa föreläsningar och arbetsdagar, en liten tröja till världens bästa skrynkelnylle, Sphynxen Wira, som eftersom hon är UT-OCH-INVÄND och inte har någon riktig päls utan är täckt av fjunigt tarmludd ständigt fryser. Hon är dessutom en av dom få katterna jag vet som faktiskt gillar att ha på sig kläder. Tröjan är resårstickad i bambuviskos, eftersom det är temperaturreglerande och antiallergent och miljövänligt och yada yada. Det var dessutom på rea och mjukt och snällt mot bar katthud.

Hon ser inte nöjd ut på bilderna, men det är hennes standardlook och matte Mårran garanterade att hon spann.

Annars håller jag på att jobba ihjäl mig med mitt skulpturprojekt 100 Kroppar. Filmats av TV och grejer vilket känns sjukt fancy, men mest är det lera på brallorna och en diet som består nästan enbart av kaffe, choklad och omeprazol som gäller. Men man måste ju smida medan järnet är varmt, sova kan jag göra... någon annan gång.

Puss på er!

Kattmössa!

Idag har jag stickat en mössa!

Den blev ganska liten.

Hur liten? Åh, well, Minou kunde inte ha den...

...men farbror Marius uppskattade den mer!

(obs obs, inga djur eller odjur kom till skada under mössprovandet.)

(och ja, bilderna är av synnerligen kass kvalitet. ska bättra mig. och ladda kamerabatteriet)

Stickat!

Som tidigare nämnt har jag spenderat senaste dagarna på landet, i en pytteliten stuga utan el eller rinnande vatten. Så när man inte kånkar ved till vedspisen eller släpar runt med tunga vattenhinkar från brunnen (eller ligger som en utslagen säl och göttar sig i en solstol, snarare) får man sysselsätta sig med sånt som går att göra i ljuset från en fotogenlampa. Sticka enkla smågrejer, alltså!

Jag har lyckats slutföra ett par svarta handledsvärmare till min frusna kompis som jobbar vid en dator, ett par vinröda (färgerna blir inte helt korrekta dock) till en kompis som också spenderar en massa tid vid en dator (även om det ofta handlar mer om att slå ihjäl monster än att jobba) och så en matchande mössa till de sistnämnda, men den får jag se vem som ska få.

På mitt sätt är handledsvärmare skitenkla att sticka, jag stickade på stickor i storlek 6 och ett vanligt, billigt garn, och jag började med att lägga upp 28 maskor, för jag stickar hyfsat hårt. Sen stickade jag slätstickning tills jag tyckte det var lagom. Den piffiga "randen" är gjord genom att snurra garnet runt stickan tre varv (två på dom vinröda) på varje maska. Kör man med tre varv kan man sticka tummen genom ett av hålen.

 

Sen syr man bara ihop "grytlappen" med en riktig bamsing till nål!

 Piffigt!

 Mössan, som är i storlek "jävligt stort huvud" eller "sjukt fluffigt hår" stickade jag på rundstickor i storlek 6. La upp 90 maskor och sen stickade jag bara räta runt runt runt. För att få lite piff på det hela gjorde jag några tuffa ränder med rosa. Sen höll det vinröda garnet på att ta slut så jag löste det och mössan blev rosa i toppen, som jag förövrigt gjorde genom att slå ihop två maskor på ungefär var tionde maska, och sen när jag hade typ halverat antalet maskor maskade jag av och drog ihop skiten. Knöt ihop och lade mig och latmaskade lite i soffan.

Funderade på att be min karl modella den här, men han brukar inte gilla mina mössor och verkade sjukt upptagen med att kolla på aptråkiga dokumentärer om amerikansk inrikespolitik. GÄÄÄSP. Fast han har ett ganska stort huvud, och sjukt stort hår. Han fortsätter dock hävda att rosa inte är hans färg.

Stört enkel stickad sjal

 Jag jobbar extra i en liten tvålbutik som heter Flärd och som ligger i Gamla Linköping, ett museiområde i Linköping som försöker ge en bild av hur ett samhälle såg ut i början av 1900-talet, och trots att det är sommar nu så är det ibland lite kallt. Min vanliga jeansjacka full med patchar och knappar är visserligen sjukt snygg, men på jobbet känns det bättre om jag i alla fall försöker passa in i tidstemat (hur många kvinnliga butiksbiträden med stora tatueringar och töjda öron som knallade runt i små samhällen år 1910 vet jag dock inte, men jag måste ju få vara jag också!) så jag stickade mig en sjal att svepa runt mig när det blir hurvet (norrländskt uttryck för småkyligt). Jag är ingen stickmästare och dessutom ganska lat, men sticka räta maskor har jag blivit rätt bra på.  Den här sjalen är sjukt enkel att göra, och kräver bara ytterst lite stickkunskaper. Eventuellt klarar du dig med erfarenheten från det där mumintrollet du tvingades sticka i syslöjden. (eller var det bara på min skola syslöjdssalen var full med missbildade stickade mumintroll?)

Jag gjorde såhär:

 Först la jag upp en massa maskor på tjocka rundstickor. Det blev ungefär 120 stycken, och jag använde stickor i storlek 12, för då går det snabbt. Jag gillar rundstickor, även när jag stickar fram och tillbaka och inte sammanhängande grejer, dom ryms i handväskan, man får plats med massor av maskor om man har stickor med en lång plasttråd, och det är mindre risk att man utsätter folk i sin närhet för irriterande petningar. 

Jag stickade bara räta maskor, och i början och slutet av varje rad tog jag in en maska (det vill säga la ihop två maskor till en) och så höll jag på tills sjalen var klar. Då klippte jag bitar av samma garn och knöt fast dem längs kanten. Sen doppade jag hela alltet i handfatet och hängde upp den på tork för att den skulle bli lite slätare. Jag brukar sätta fast mina stickade grejer med hårspännen på tvätthängaren i badrummet, men proffsen använder ofta frigolitblock för att spänna upp sina alster. Min sjal blev ungefär 170 cm bred, men det beror lite på hur hårt man stickar.

Garnet jag använde var ett billigt akrylgarn jag hittade i min garnkorg. Ullgarn värmer bättre, men jag är inte så himla förtjust i att köpa ull från får vars levnadsvillkor jag inte har koll på om jag har syntetalternativ tillgängligt. Akrylgarn kostar inte bara mindre, det är snällare mot djuren (vi kan väl ta den där diskussionen om huruvida plastbaserade textilier är speciellt miljövänliga någon annan gång, okej?) och om jag spiller kaffe på sjalen kan jag bara slänga in den i tvättmaskinen. En gång var jag på ett seminarium tillsammans med blivande slöjdlärare, och en av tjejerna där var helt förtvivlad över att barnen i skolan tvingades använda akrylgarn. Hur skulle hon kunna lära barnen stickandets ädla konst med sånt? Jag fick bita mig i tungan för att inte svara "Ja, du kanske kan börja med räta maskor?"

Anyway, jag är skitnöjd med min sjal. Den värmer axlarna, övre delen av ryggen och tuttarna om jag knyter den framtill. Och så känns det himla gött att jag gjort den själv.