Bebismobil - rent skryt

Jag förstår att alla håller på att undra ihjäl sig över vad som hände med den lilla mopsen jag sydde. Det blev en mobil till min bästis bebis! Bebisen i fråga är inte färdigbakad än, så jag vet inte vad hen tycker om den, men bästisen i fråga blev gråtglad. Seger!

Från vänster till höger: En ödla, en mus, en liten gris, en mops, en dinosauriebajs, en guldfisk, en missbildad katt, en liten kanin. Perfekt sällskap över barnvagnen.

Pugs - not drugs.

Jag gjorde förresten en liten vovve häromdagen, som en del i ett projekt som kanske kommer bli avslutat. Eventuellt. Ni får väl se! Vovven blev rätt go i alla fall.

Lite egensinnig, precis som sin förebild, mopsen Bowie.

Better ask my momma how to make a monster...

Ja, det här med att sy i filt var ju min grej, helt klart! I natt (eller, tja tidigt i morse om man ska vara sån) slutförde jag min version av Frankensteins monster, i filt. Han var tänkt att bli en present till min älskade make, men jag vet inte om maken får behålla honom, för han verkar inte alls uppskatta alla dom timmar framför kass natt-TV jag lagt ner på skapelsen.

Firar med en låt, va?

Kattleksaker till mina älsklingar

Det här med att sy i filt var riktigt roligt, kom jag på efter min zombienåldyna. Så jag sydde en till, fast en prydligare. Den blev faktiskt bättre i storleken, så jag måste nog göra en liten zombienåldyna också. Ojoj, stackars mig! :) 

 

..och när jag ändå var igång sydde jag ett gäng kattleksaker i filt också. Fyllde dom med filtbitar och KATTMYNTA! Några av dom har en liten bjällra i också, så dom är naturligtvis extra roliga.

Sjukt impad av hur bra jag blivit på att sy för hand.

 

Blev dom godkända då? Ja, lilla Minou gillade dom i alla fall...

...och inte fullt lika pyttiga Mira ansåg också att dom dög. Ska kasta någon av dom åt farbror Marius, den äldsta katten också, och se om han gillar dom också.

Nåldyna - Zombie Style

Det var inte så många som ville vara med och rösta på nästa projekt, så jag blundade och pekade. Det blev nåldynan, och det kändes bra eftersom jag aldrig hittar några synålar och det vore smart att ha dom samlade. 

Originalnåldynan med körsbärsblommor är ju söt, men den känns inte så JAG. Jag hade en bättre idé. 

Så jag gick och köpte lite småbitar filt och igång att klippa. 

Först klippte jag ut två lika stora kvadrater i svart filt, och sen fyra sidostycken i lila. Sydde fast sidostyckena för hand. Jag sydde på rätan, eftersom jag ville ha råa kanter på den här.

 Kolla värsta snygga stygnen! Helt imponerad av mig själv.

 Sydde ihop alla kanterna och alla hörn utom ett, och genom det fyllde jag nåldynan med vad jag tror kan ha varit en del av ett par gamla mjukisbyxor. Sen sydde jag ihop det hörnet också.

 Sen dekorerade jag den! Jag broderade ett "sår" med rosa tråd, och satte en bit rosa filt som jag sydde fast med små små stygn. Sen sydde jag stora stygn med tredubbel tråd, och tadaah, en Zombienåldyna! Är sjukt nöjd, trots att jag inte är något vidare på att brodera i vanliga fall, och det är extra knepigt med en skitglad kattunge i famnen.

Bjussar på ett passande musiktips också.

Sno ett mönster - sy ett linne

Jag köper nästan aldrig mönster, jag klipper sönder kläder som passar och gör egna. Då kan jag modifiera dem fram och tillbaka och gamla, slitna kläder med hårfärgsfläckar och andra fläckar kan komma till nytta. Häromdagen sydde jag ett linne av en stuvbit och använde ett gammalt skräplinne som mönsterförebild. Så här gjorde jag!

Man behöver: Ett gammalt linne som passar hyfsat, något slags papper att rita mönstret på, (jag använde vanligt ritpapper i A3-storlek som jag brukar göra och ibland får jag tejpa lite) en papperssax, en penna.

 Klipp upp linnet längs sidosömmarna.

 Jag valde att bara använda framdelen, eftersom jag gillar när plagg är lite lägre skurna i ryggen så min ryggtatuering kan synas. Rita av delen på pappret. Jag ritade bara av ena sidan fram till mitten...

 ...och sen vek jag pappret så blev det symmetriskt.

 Klipp ut mönstret. Jag lämnade ut axelbanden, för jag tänkte ändå göra mitt linne axelbandslöst.

 Lägg mönstret på ditt tyg. Man kan rita av med en tygkrita eller en penna, men jag brukar bara klippa. Kom ihåg sömnsmån.

 Sådär någonting.

 Zickzacka alla kanter.

 Lägg sen räta mot räta och sy ihop. Det här tyget är så himla elastiskt, så jag sydde även sidosömmarna med en liten zickzack.

 Sen sydde jag en platt snodd i samma längd som måttet runt mina axlar. Sydde på avigsidan med liten zickzack och vände den rätt.

 Provnålade fast på provdockan och nålade ihop. Här syns stumparna av axelbanden, men dom klippte jag bort sen. Ändarna på snodden knöt jag ihop och dolde i en knut fram, som jag handsydde ihop.

 Sen var det att sy fast snodden på linnedelen. Jag klippte sen bort en bit av det fula beiga nedtill, men gav fan i att fålla. Jag gillar när det är lite rått, och det här tyget trådar sig ändå inte. 

Skitenkelt. Tog inte ens en hel kväll.

 

I kombo med ett par jeans blir det här en lagom glammig jobbtopp, och med ett par höga klackar och en pennkjol passar den på en utekväll också. Inte för att jag går ut något, jag har alldeles för mycket kul att göra hemma!

Obs, mina boobies är inte lika snea

 som Dianas. 

Bhn halkade på sne lite bara.

Klipp till en T-shirt.

Alltså, tshirtar - jag gillar som koncept. Men ofta är dom hemskt trista, hög urringning, tighta i ärmarna, eller stora som tält. Idag ska jag visa hur jag brukar klippa till en t-shirt för att göra den roligare linne. Den här passade mig i storlek redan från början, så jag slapp sy in den, annars är det också lättfixat.

Steg 1: Ta t-shirten. Lägg den på ett bord, helt plant. Ta fram tygsaxen.

Steg 2: Klipp bort halsringningen. det gör inget om det blir hackigt, för när du drar i tyget sen så kommer det ändå rulla ihop sig lite.

Steg 3: Klipp bort sömmen på ärmarna.

 Steg 4: Eller klipp bort hela ärmen om du vill det. Jag klippte först bort sömmen, sen ärmen, och sen sparade jag ärmbiten och knöt den som en rosett uppepå axeln.

 Steg 5. Dra lite i tyget där du klippt. Posera bättre än jag. Klart!

Skitgullig nåldyna för handleden.

Jag syr ju en del, och när jag ska nåla upp något på provdockan eller på mig själv så stoppar jag alltid käften full med nålar för att ha dom redo. Det känns sådär alltså, jag sticker mig ibland, jag är livrädd för att råka svälja någon och då och då kommer det dreggel på tyget. I morse inspirationssurfade jag lite grann och hittade ett gäng olika versioner på "Bottle cap pincushions", alltså små nåldynor gjorda av korkar till flaskor. Det såg inte så svårt ut, så jag tänkte, "ja, vad fan, jag provar", gick till det nyöppnade Panduro här i stan och köpte lite filt i olika färger.

Jag började med att göra ett armband att sätta nåldynan på. Jag hade lite svart elastiskt tyg kvar och klippte ut en rektangulär bit som var strax över 20 cm lång. Sen vek jag den så jag inte hade några råa kanter och sydde med största zickzacken över "viket". Mätte över handleden, nålade och provade så jag kunde dra den över handen utan att den satt för löst runt handleden.

Sen sydde jag bara snabbt ihop det med en bred, tät zickzack.

 Tadaahh. Det funkar!

Nästa steg var att hitta en kork. Jag gick till pantpåsen och valde en röd. Sen tog jag min kork, mitt armband och min häftpistol...

  

La korken under sömmen.

  Och häftade fyra häftklamrar in i den. Pang! Pang! Pang! Pang!

Klamrarna som stack ut på andra sidan böjde jag ner med en tång för att dom skulle sitta säkert.

Dags för själva dynan. Jag ritade upp en cirkel på en bit ljusbrun filt med hjälp av min bästa kaffemugg och klippte ut den.

Tråcklade halvstora stygn (som jag lät bli att fästa, du fattar snart varför) längs kanten för att kunna dra ihop den jämt och bra...

 ...och provplacerade den i korken. Jepp, det funkade fint.

Sen ritade jag ut en glasyrskvätt på en bit vit filt och klippte ut. 

 Likadant, fast större, i den rosa filten. Jag ville inte att de skulle vara alltför lika varandra, vill man att de ska följa varandra får man vända den biten av det vita tyget med pennstrecken på uppåt.

  Provade på den runda, ljusbruna biten.
Jajjamen, nu tror jag ni anar hur det blir.

Sen åt jag pizza, kollade på Family Guy och sydde fast glasyren i varandra och i det bruna tyget. Jag broderade lite strössel på också.

 Sen fyllde jag min muffin med bomull, men såhär efteråt tror jag att det är bättre att använda små tygbitar eller vadd, för att nålarna ska glida lite bättre. Och sen drog jag ihop den med den svarta tråden jag tråcklade med förut.

 Limmade längs kanten på korken med limpistolen.

Såhär ser en limpistol ut efter att ha använts intensivt i många år.

Och tryckte dit muffinsen.(Alltså, hur böjer man ordet "muffin" i singular? Borde lyssnat bättre i skolan tror jag)

Sådär, då var det klart. Inga fler sticksår i läpparna tack! Och så blev det nästan outhärdligt gulligt, om du frågar mig.

och för att avsluta, ett stycke ut Tim Burtons bok The Melancholy Death of Oyster Boy & Other Stories,  från 1997:

Life isn't easy 

For the Pin Cushion Queen 

When she sits on her throne 

Pins push through her spleen.