Meh, en badrumsmatta såklart.

Såklart var det en badrumsmatta jag höll på att virka i förra inlägget. En person gissade, ingen hade rätt.

Jag köpte en stor bit billigt, läskigt syntettyg från tygaffärens stuvlåda, klippte det i centimetertjocka remsor och virkade blad med en skitstor virknål. Sen sydde jag ihop alla bladen med varandra, och vips, badrumsmatta!

Att bildkvalitén är som den är är ett medvetet val. Jag hatar att städa.

Är skit(höhöhö)nöjd med min nya matta.

Gissa vad...

...jag håller på att göra nu?

Tröja till fruset skrynkelnylle

Häromdagen slutförde jag ett projekt som har hållit mina händer sysselsatta under långa föreläsningar och arbetsdagar, en liten tröja till världens bästa skrynkelnylle, Sphynxen Wira, som eftersom hon är UT-OCH-INVÄND och inte har någon riktig päls utan är täckt av fjunigt tarmludd ständigt fryser. Hon är dessutom en av dom få katterna jag vet som faktiskt gillar att ha på sig kläder. Tröjan är resårstickad i bambuviskos, eftersom det är temperaturreglerande och antiallergent och miljövänligt och yada yada. Det var dessutom på rea och mjukt och snällt mot bar katthud.

Hon ser inte nöjd ut på bilderna, men det är hennes standardlook och matte Mårran garanterade att hon spann.

Annars håller jag på att jobba ihjäl mig med mitt skulpturprojekt 100 Kroppar. Filmats av TV och grejer vilket känns sjukt fancy, men mest är det lera på brallorna och en diet som består nästan enbart av kaffe, choklad och omeprazol som gäller. Men man måste ju smida medan järnet är varmt, sova kan jag göra... någon annan gång.

Puss på er!

Typ tjändis, typ.

Idag var det ett reportage om min lilla blogg i City Malmö-tidningen! Sjukt kul.

Vill du läsa så har jag printscreenat det, klicka på bilden så ser du bättre.

 En liten fågel (nä, jag skojjar, det var Hanna som skrivit artikeln) sa att det är bästa Mirijam som är ansvarig för att mitt säl-citat blev stort och tydligt. Älskart! Jag satsar ju lite grann på humor och igenkänning, och vem gillar inte att ligga som en säl i soffan och äta choklad?

Hippa hårblommor

Jag älskar hårblommor, för dom får mig att känna mig fancy även om resten av outfitten består av mjukisbyxor och en smutsig t-shirt som såg sina glansdagar någon gång runt senaste sekelskiftet. Dom ger liksom lite instant glamour och pin-up-piffighet. I dag tänkte jag visa hur man förvandlar en ful ljusmanschett till full ljuvlighet.

Du behöver:

En ljusmanschett med tygblommor, eller någon annan slags tygblommor, men ljusmanschetter kostar sällan mer än en tia på loppis och det finns ofta en massa olika fina i alla möjliga färger. Hittar du ingen på ditt lokala myrornas kan du alltid fråga din pappa eller mamma eller mormor/farmor/morfar/farfar, för det kan ligga riktiga skatter gömda i lådor under påskkycklingar och julgransglitter. Jag köpte den här med lila klematis på Röda Korsets secondhand.

Några hårklämmor, mina är från panduro, men i stort sett vilka som helst funkar.

En liten bit tyg i en någorlunda matchande färg. Jag använde filttyg.

Limpistol, limstavar och en sax.

Börja med att dra bort blommorna från manschetten. Klipp bort utstickande plastpluppar så baksidan av blomman blir lite jämnare. Eftersom många blommor faller isär när man petar loss dom kan det vara smart att limma lite så dom håller ihop.

Klipp en liten bit tyg och limma fast den på den övre käften på klämman. Tryck till lite så den verkligen sitter. Det här är knepet för att få blomman att sitta fast ordentligt i klämman.

 Limma sen fast tygbiten på blomman. Lägg en klick lim under själva klämman också för att säkra den.

 Nu kan man egentligen säga att den är klar, men jag limmade fast några blad också, och ytterligare en blomma. Man får improvisera lite.

Min ljusmanschett räckte till en enkel och en dubbel hårblomma.

Kläm fast blommorna i håret - känn dig aspiffig!

Badrummet är min bästa fotoplats, vilken är din?

EXTRATIPS!  

Om man har skitmånga hårblommor kan man hänga upp dom på antingen en ram man spänt hönsnät i, eller som jag gjort, hänga upp dom på en hylla någonstans.  Instant piffad hall också!

En del av min samling.

Randiga krukor.

En kväll tittade jag mig omkring i lägenheten och tänkte "Hmm. det behövs mer Tim Burton i mitt liv", och som vanligt har jag sällan många minuter mellan tanke och handling, så vips hade jag plockat ner två blomkrukor och rivit fram tejp, färg och en disksvamp. Det gick till och med i sån fart att jag hann tejpa och måla en kruka innan jag ens kom i håg att jag skulle fota. Oh well.

 Den första krukan gjorde jag bredrandig, och det var skitenkelt. Den andra tänkte jag göra långrandig - a la Beetlejuices brallor, och det var knepigare, inte minst för att krukan är mindre nedtill, och det helst skulle gå jämt ut så inte en rand blev jättemycket tjockare än dom andra.Jag fick tejpa om ett par gånger innan jag blev nöjd.

Sen svampade jag på akrylfärg med en bit disksvamp. Man får trycka till tejpen ordentligt för att inte färgen ska smita in under, men det är inte så noga tycker jag.

Kolla så sjukt piffigt det blev! Jag är jättenöjd!

 

Tips från coachen:

Spara alla gamla tandborstar, för dom är skitbra när man ska göra rent smågrejer. Typ vattenlåset i handfatet. Det har jag precis gjort, det var skitäckligt, så ursäkta mig nu vill jag bara gå och kräkas.

(Men hallå, varför ber du inte din karl göra det om det nu är så vidrigt? Ehh, ja, han är liksom bättre på mer ytliga grejer. Men om någon vill veta vilken kajal som sitter bäst om man ska ut och röjja en hel natt eller hur man täcker skäggstubb och tuperar en tuppkam så kan jag vidarebefordra frågorna)

Pugs - not drugs.

Jag gjorde förresten en liten vovve häromdagen, som en del i ett projekt som kanske kommer bli avslutat. Eventuellt. Ni får väl se! Vovven blev rätt go i alla fall.

Lite egensinnig, precis som sin förebild, mopsen Bowie.

Mormors läsfåtölj- candyfierad

Det här är också ett gammalt projekt, men jag gillade det verkligen så jag vill visa upp det. Jag har lite torka i pysselhjärnan - och det känns som när jag inspirationsletar på internet får jag mest upp amerikanska sidor som tycker att man ska göra en "cosy/cozy" till något. Tydligen är många amerikanska pysslare helt sjukt fascinerade av att göra mystiska benvärmarliknande grejer i garn eller filt eller blommigt tyg och sen trycka ner något i benvärmargrejen - en kaffekopp, en läskburk, en blomkruka, en toarulle, en vad-fan-som-helst. Jag har aldrig upplevt att dasspappret klagat över att det är kallt, så det där med cosys tilltalar mig inte riktigt. Eller, vad fan, så himla många är det kanske inte, men ni vet när man hakat upp sig på något så ser man det överallt? Så är det.

ANYWAY, mormors fåtölj!

Jag ärvde den här fåtöljen efter min älskade mormor, för där hon är nu behövs inga fåtöljer tråkigt nog. Den var ganska sliten och välanvänd, hon brukade sitta i den med en bok och den tanten var verkligen klok, så hon läste mycket. Den var också lite misshandlad av kattklor, både hennes katter och senare även mina. Och så var den gammalrosa och solblekt, kort sagt, den hade sett sina bättre dagar. Men formen var fin och stoppningen var fortfarande bra, så det vore dumt att slänga den (och om jag ska vara ärlig, att slänga saker är inte min starka sida)

Jag började med att plocka ut sittdynan och lägga undan den, och sen bände jag bort de lösa delarna på armstöden.

 

Jag hade aldrig klätt om något förut, men jag tänkte att "hur svårt kan det vara egentligen?" och satte igång att klippa ut och häfta fast tygbitar i fåtöljen. Tyget köpte jag billigt på ikea, så det gjorde inte så mycket att det blev spill. Där det var svårt att häfta använde jag limpistolen. Vaddå "så gör man inte" ? Jo, det går jättebra. Det är punk.

 "Hallå, jag hittade en yta här som inte var full med katthår än så jag fixade det genom att gnugga min fluffiga, vita mage mot den, okej?" 

Tack Marius. Vad skulle jag göra utan den excellenta katthjälp? 

Runt armstöden var det knepigt, men jag veckade tyget och häftade en massa så det blev snyggt. Sen klädde dom bitarna jag bände bort tidigare med samma tyg och limmade dit dom med limpistolen.

Sådääääär! Nackkudden klädde jag med rosa plysch, och så en dödskallekudde som kronan på verket.

Hur ser den ut idag? Hmm, ja, katterna har tyvärr adopterat den och gjort den till en kombinerad klös, sov och klätterställning, så tyget är ganska slitet och trasigt. Men mina nitningar och limningar sitter fortfarande, och nu när jag vet hur man gör kan jag göra om det. Men då använder jag nog ett tjockare tyg, och målar benen också. Skulle det inte vara snyggt med röd sammet och guldfärgade ben? Det blir något att grubbla på.

Mer ritat!

I natt ritade jag Maddis och hennes Fox. Och några pelargoner, för hon gillar sånt.

Jag blev skitnöjd med den här teckningen, klicka på den så ser du den i större storlek!

Kattmössa!

Idag har jag stickat en mössa!

Den blev ganska liten.

Hur liten? Åh, well, Minou kunde inte ha den...

...men farbror Marius uppskattade den mer!

(obs obs, inga djur eller odjur kom till skada under mössprovandet.)

(och ja, bilderna är av synnerligen kass kvalitet. ska bättra mig. och ladda kamerabatteriet)

Dolly, oh, Dolly.

Alltså, Dolly Parton, hon är klok som en bok hon. Och när det gäller det här citatet...

...kan jag bara säga "Word, Dolly! Jag känner precis likadant!" och tacka vem/vad/whatever för att jag är en kreativ knäppis.

Stickat!

Som tidigare nämnt har jag spenderat senaste dagarna på landet, i en pytteliten stuga utan el eller rinnande vatten. Så när man inte kånkar ved till vedspisen eller släpar runt med tunga vattenhinkar från brunnen (eller ligger som en utslagen säl och göttar sig i en solstol, snarare) får man sysselsätta sig med sånt som går att göra i ljuset från en fotogenlampa. Sticka enkla smågrejer, alltså!

Jag har lyckats slutföra ett par svarta handledsvärmare till min frusna kompis som jobbar vid en dator, ett par vinröda (färgerna blir inte helt korrekta dock) till en kompis som också spenderar en massa tid vid en dator (även om det ofta handlar mer om att slå ihjäl monster än att jobba) och så en matchande mössa till de sistnämnda, men den får jag se vem som ska få.

På mitt sätt är handledsvärmare skitenkla att sticka, jag stickade på stickor i storlek 6 och ett vanligt, billigt garn, och jag började med att lägga upp 28 maskor, för jag stickar hyfsat hårt. Sen stickade jag slätstickning tills jag tyckte det var lagom. Den piffiga "randen" är gjord genom att snurra garnet runt stickan tre varv (två på dom vinröda) på varje maska. Kör man med tre varv kan man sticka tummen genom ett av hålen.

 

Sen syr man bara ihop "grytlappen" med en riktig bamsing till nål!

 Piffigt!

 Mössan, som är i storlek "jävligt stort huvud" eller "sjukt fluffigt hår" stickade jag på rundstickor i storlek 6. La upp 90 maskor och sen stickade jag bara räta runt runt runt. För att få lite piff på det hela gjorde jag några tuffa ränder med rosa. Sen höll det vinröda garnet på att ta slut så jag löste det och mössan blev rosa i toppen, som jag förövrigt gjorde genom att slå ihop två maskor på ungefär var tionde maska, och sen när jag hade typ halverat antalet maskor maskade jag av och drog ihop skiten. Knöt ihop och lade mig och latmaskade lite i soffan.

Funderade på att be min karl modella den här, men han brukar inte gilla mina mössor och verkade sjukt upptagen med att kolla på aptråkiga dokumentärer om amerikansk inrikespolitik. GÄÄÄSP. Fast han har ett ganska stort huvud, och sjukt stort hår. Han fortsätter dock hävda att rosa inte är hans färg.

Semester!

Jag har varit på landet ett par dagar, snart får ni se vad jag gjort där!

Ritat lite.

Det här är enbart ett skrytinlägg, för jag vill mest visa vad jag har ritat senaste nätterna. Tre av mina sjukt snygga vänner har fått inspirera mig till dom här teckningarna.

Viola, som skriver bloggen Killer Colours:

Cornelia, som skriver Cornelia och Bitterheterna (och som letar boende i Stockholm, så vill du bo med den här baben så hör av dig!)

 och Isobel, som tyvärr inte har någon blogg. (men borde skaffa en, för den bruden kan skriva. shit, man blir alldeles matt.)

Stört enkel stickad sjal

 Jag jobbar extra i en liten tvålbutik som heter Flärd och som ligger i Gamla Linköping, ett museiområde i Linköping som försöker ge en bild av hur ett samhälle såg ut i början av 1900-talet, och trots att det är sommar nu så är det ibland lite kallt. Min vanliga jeansjacka full med patchar och knappar är visserligen sjukt snygg, men på jobbet känns det bättre om jag i alla fall försöker passa in i tidstemat (hur många kvinnliga butiksbiträden med stora tatueringar och töjda öron som knallade runt i små samhällen år 1910 vet jag dock inte, men jag måste ju få vara jag också!) så jag stickade mig en sjal att svepa runt mig när det blir hurvet (norrländskt uttryck för småkyligt). Jag är ingen stickmästare och dessutom ganska lat, men sticka räta maskor har jag blivit rätt bra på.  Den här sjalen är sjukt enkel att göra, och kräver bara ytterst lite stickkunskaper. Eventuellt klarar du dig med erfarenheten från det där mumintrollet du tvingades sticka i syslöjden. (eller var det bara på min skola syslöjdssalen var full med missbildade stickade mumintroll?)

Jag gjorde såhär:

 Först la jag upp en massa maskor på tjocka rundstickor. Det blev ungefär 120 stycken, och jag använde stickor i storlek 12, för då går det snabbt. Jag gillar rundstickor, även när jag stickar fram och tillbaka och inte sammanhängande grejer, dom ryms i handväskan, man får plats med massor av maskor om man har stickor med en lång plasttråd, och det är mindre risk att man utsätter folk i sin närhet för irriterande petningar. 

Jag stickade bara räta maskor, och i början och slutet av varje rad tog jag in en maska (det vill säga la ihop två maskor till en) och så höll jag på tills sjalen var klar. Då klippte jag bitar av samma garn och knöt fast dem längs kanten. Sen doppade jag hela alltet i handfatet och hängde upp den på tork för att den skulle bli lite slätare. Jag brukar sätta fast mina stickade grejer med hårspännen på tvätthängaren i badrummet, men proffsen använder ofta frigolitblock för att spänna upp sina alster. Min sjal blev ungefär 170 cm bred, men det beror lite på hur hårt man stickar.

Garnet jag använde var ett billigt akrylgarn jag hittade i min garnkorg. Ullgarn värmer bättre, men jag är inte så himla förtjust i att köpa ull från får vars levnadsvillkor jag inte har koll på om jag har syntetalternativ tillgängligt. Akrylgarn kostar inte bara mindre, det är snällare mot djuren (vi kan väl ta den där diskussionen om huruvida plastbaserade textilier är speciellt miljövänliga någon annan gång, okej?) och om jag spiller kaffe på sjalen kan jag bara slänga in den i tvättmaskinen. En gång var jag på ett seminarium tillsammans med blivande slöjdlärare, och en av tjejerna där var helt förtvivlad över att barnen i skolan tvingades använda akrylgarn. Hur skulle hon kunna lära barnen stickandets ädla konst med sånt? Jag fick bita mig i tungan för att inte svara "Ja, du kanske kan börja med räta maskor?"

Anyway, jag är skitnöjd med min sjal. Den värmer axlarna, övre delen av ryggen och tuttarna om jag knyter den framtill. Och så känns det himla gött att jag gjort den själv.

Better ask my momma how to make a monster...

Ja, det här med att sy i filt var ju min grej, helt klart! I natt (eller, tja tidigt i morse om man ska vara sån) slutförde jag min version av Frankensteins monster, i filt. Han var tänkt att bli en present till min älskade make, men jag vet inte om maken får behålla honom, för han verkar inte alls uppskatta alla dom timmar framför kass natt-TV jag lagt ner på skapelsen.

Firar med en låt, va?

Kattleksaker till mina älsklingar

Det här med att sy i filt var riktigt roligt, kom jag på efter min zombienåldyna. Så jag sydde en till, fast en prydligare. Den blev faktiskt bättre i storleken, så jag måste nog göra en liten zombienåldyna också. Ojoj, stackars mig! :) 

 

..och när jag ändå var igång sydde jag ett gäng kattleksaker i filt också. Fyllde dom med filtbitar och KATTMYNTA! Några av dom har en liten bjällra i också, så dom är naturligtvis extra roliga.

Sjukt impad av hur bra jag blivit på att sy för hand.

 

Blev dom godkända då? Ja, lilla Minou gillade dom i alla fall...

...och inte fullt lika pyttiga Mira ansåg också att dom dög. Ska kasta någon av dom åt farbror Marius, den äldsta katten också, och se om han gillar dom också.